söndag 30 oktober 2011

Sköna söndag!

Idag har jag bakat. Bullar att lägga i frysen så man har om man får oväntat besök någon gång:-)
Idag har min kära sambo och min far rivit ut vårt gamla badrum. Ibland trodde jag att väggarna in till vardagsrum och kök också skulle ryka. Jäklar vad det dunkade och slog...

Jag går mest i julklapps tankar just nu... Hur är de med er? Julklapparna påbörjde än? Eller är ni som mig, ni kanske knappt har börjat fundera. Eller ni kanske rent av är klara??
Tänk om man hade den framförhållningen endå! Har väl en viss förmåga att vara ute i sista minuten... Hoppas fortfarande att vi ska komma iväg till Ullared. Allting är så mkt billigare där.. Ja Ullared i sig är ju jävligt roligt:-) delar jag det intresset med någon mer?:-)

Nathalie vaknade 06.00 imorse ny tid... Nu sover hon gott min lilla älskling. Något tragiskt hände henne nu ikväll... Hon har en grön napp, som hon älskade mer än någon annan napp. Hon tutta aldrig på den utan hon hade den och strök på kinden eller näsan när hon skulle sova, va trött eller behövde tröst.
Ikväll kom hennes lilla syster åt nappen, vilket aldrig har spelat någon roll förut. Men just ikväll snodde hon den, när ingen märkte något, pep in på sitt rum och bet sönder nappen. När jag kom hem efter ett ärende möttes jag av en hysterisk Nathalie, hon skrek åt mig. "MAMMA!!!! SER DU VAD EVELINA HAR GJORT MED MIN GRÖNA NAPPE???" Hon tjöt och tårar stora som Femkronor rann ner för hennes kinder! Stackars min lilla Nathalie! Jag har aldrig sett henne så ledsen och förkrossad! Mammas hjärta...
Efter kom Evelina, tjutande på samma sätt men med ångerfull blick. Snyftande och harklande att det va inte meningen! Älskade små barn. Såklart det inte va meningen när hon nu fick se sin syster reaktion. Eller när hon nu fått en ordentlig tillsägelse från både mamma och pappa. Men det va ju meningen från början, den hamna ju i munnen på något sett och den tuggades ju sönder.
Jag tyckte så synd om Evelina med, för man såg hur förtvivlad hon va över hur hennes syster reagerade. Och Nathalies förtvivlan när hon sa att vi va tvungna att kasta nappen. Älskade, älskade barn! Tänkt så galet det kan bli... Dom älskar varann lika mycket fortfarande och har lekt bra nu efter insidenten.. :-) Men Nattis snyftar till lite då och då, gnyr efter hennes gröna älskade nappe. Medans Evelina försöker övertyga henne hur lena och mjuka dom andra napparna är, och drar den ena nappen efter den andra över sin kind, just bara för att storesyster ska se, glömma sin gamla napp, och förhoppningsvis förtränga denna hemska upplevelse.
Mammas små hjärtan!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar